Spår 4: Individen

Tvångsmässigheten i dataspelsmissbruket handlar om att man inom sig själv upplever att man är tvungen att spela dataspel. Spelandet reducerar ångest, vilket betyder att när man väl sitter och spelar, så förminskas ångesten eller oron. Man blir alltså lugnare och mer tillfreds med sig själv. Dessutom är det kanske så att man har katastroffantasier, vilket innebär att om man inte kommer igång att spela, kommer något obehagligt att hända. Man tappar alltså kontrollen på sitt liv, och den återfås endast om man startar spelandet.

Dagdrömmeri betyder i detta sammanhang att man för sig själv har tankar och fantasier om verkligheten, och dessa tankar och fantasier är inte realistiska i relation till den verklighet som finns runt den aktuella personen. Den som spelar är så upptagen av sitt spelande att dagdrömmeri är den enda kontakten med omgivningen, eller det som sker utanför själva spelandet. Tyvärr är det så att det inte är utanför individen, utan ett tanketillstånd som endast finns inom den egna personen. Dagdrömmeri är en verklighetsflykt som man gärna använder då inte den reella världen är nåbar, och det är den inte när man är fullt uppslukad av spelandet.

Toleransökning. Precis som vid andra beroenden finns ett inslag av toleransökning. För att man skall slippa sin ångest måste man spela mer o mer innan det egna behovet av tillfredsställelse är uppnått. 2 timmar blir till 3, som blir till 4 o.s.v. Ser man detta mönster finns anledning att notera detta.

Kontrollförlust. Men kontrollförlust menas att man tappat kontrollen över vad spelandet har för betydelse i personens liv. Man gör inga kloka reella beräkningar längre och det mesta som sker utanför individens här och nu. I och med att man mer eller mindre tappat kontrollen låter man saker hända med sig, istället för att man själv får saker att hända.

Melankoli. Roligt eller lustfyllt har man oftast ihop med andra människor. Eftersom de personer vi här talar om har en tendens att isolera sig, missar de också många tillfällen till lustfyllda situationer. Vad som är hönan eller ägget skall vi kanske inte tala om här, men de allra flesta som fastnar i ett dataspelsmissbruk har en melankolisk läggning. Ibland på gränsen till nedstämdhet eller till och med depression.

Föredrar mekaniska eller abstrakta områden framför konkreta. Många av de personer som fastnat i ett dataspelsberoende har i generella termer lättare för, eller föredrar gärna abstraktion eller teoretisk mekanik, framför allt konkret som finns. I praktiken innebär detta att allt praktiskt som tillhör ett normalt socialt liv som måste göras, undviks av dessa personer.

Svårt med känslomässiga reaktioner såsom gester, ansiktsuttryck. Begränsat känslouttryck. Upplever sällan starka känslor. Eftersom man lever det liv man lever, ganska isolerad, har man oftast svårt för känslouttryck som märks i gester eller ansikte. Själva spelandet är ju ett ganska stillasittande och undandragande, inte fysiskt eller socialt, beteende.

Självupptagenhet. Om man skall spela så mycket dataspel som man gör när man är beroende av det, är man ganska självupptagen eller excentrisk. Detta innebär ju att man har en tendens att i sin personlighet ha drag av narcissism, utan att därför vara detta.

Överdrivet sensitiva. Som beskrivits ovan är man inte en person som uttrycker starka känslor i tid och otid, men man är en person som i generella termer kan anses vara känsliga. Detta på ett sätt som gör att omgivningen på olika sätt undviker att kontakta eller konfrontera individen, eftersom man är rädd för att såra denne. Lättsårad. Dom biter ihop och visar inte känslor, men har dem.

Internt tänkande, inte externt. All människor tänker, och vi gör det alltid. Fast på olika sätt, och mer eller mindre. En del personer kommunicerar sina tankar, alltså talar om vad de tänker till andra, och på det sättet får de en reaktion på detta. Det skapas alltså ett feedbacksystem i ett socialt nätverk. Vissa personer tänker en massa tankar, men håller inne med det mesta. Då skapas inte det feedbacksystem som är nödvändigt för ett socialt nätverk. När sedan omgivningen interagerar med dem, blir det ibland gissningar, eftersom man inte får stimuli och respons om det handlar om.

Personer vi här talar om har en livsposition, eller som det ibland kallas, existentiell position, där omdömet om andra och sig själv är negativ. Jag är inte OK – Du är inte OK. Detta är en position som grundlades i tidig ålder i relation till de vårdnadshavare man då hade. Denna position innebär att man har en distans till sig själv, håller sig på avstånd, liksom håller andra på avstånd. Man är liksom inte intresserad av andra och vad de gör, eller vad de anser om mig själv. Eftersom livspositionen om sig själv är ett icke OK, blir det i grunden en depressiv grundstämning med meningslöshet som känsla.

Många personer med de ovan presenterade personlighetsdrag har talanger som kan vara artistiska. Eftersom man begränsar sig till ensamhet och ibland utanförskap, måste man förr eller senare uttrycka sig. Ofta blir detta i form av konst av olika slag. Många kända konstnärer har gjort sig kända genom sin konst, samtidigt som man har dess inåtvända personlighetsdrag.

Dataspelsmissbruk föreligger när man skadar sig själv, andra och/eller sina relationer med överdrivet dataspelande

Kontakta oss