Spår 2: Socialt/Relationer

Konflikter i familjen. Detta kan ju se annorlunda ut beroende om det är en förälder eller ett barn i familjen som spelar för mycket. Oavsett vem det är blir det alltid någon typ av konflikt. Det är inte ovanligt att barnet stjäl pengar från mamma o pappa eller syskon, liksom det inte heller är ovanligt att föräldrarna stjäl från varandra. En annan vanlig scen för konflikt är att det sker en isolering mellan familjemedlemmarna. Den som spelar håller sig undan och missar massor av gemensamma aktiviteter. Man måste ju spela klart, och det sker ofta en splittring inom familjen.

Våld finns inte i alla situationer där någon spelar, men vid konfrontationer och kritik är det inte osannolikt att våld blir den slutliga lösningen. Detta kan vara våld inom familjen, bland kamrater, om sådana finns kvar, eller när man kommit så långt att det förekommer hot och våld i samband med lånande av pengar eller återbetalningar, snarare inga återbetalningar, av dessa.

Isolering gentemot omgivningen och minskad kontakt med andra. Om man skall spela, och spelandet går över styr, är det naturligt att man måste isolera sig och därmed tacka nej till umgänge med kamrater. Andra kommer naturligtvis i andra hand, eftersom spelet i sig tar mycket tid och prioriteras. Omgivningen börjar kanske märka att en viss person plötsligt inte är med i gänget längre, oavsett ålder, och när man plötsligt kanske ses av en händelse tas frånvaron upp och av omgivningen. Detta leder till illamående från spelarens sida, och därmed finns det skäl att isolera sig ändå mer. Detta mönster är mycket svårt att bryta.

Lögnen är en central del. Alla som spelar för mycket, är väl medvetna om att det de sysslar med är felaktigt och skadligt. Man måste då ljuga om en massa saker angående sitt spelande. Man ljuger om hur mycket man spelar, hur mycket pengar det går åt, hur man mår och har det i livet. Ja, allt som har med livssituationen att göra. Processen är den att man förväntar sig att få kritik av andra för vad man håller på med, och för att lindra kritiken förminskar man betydelsen av det man håller på med genom att ljuga eller på andra sätt förminska betydelsen av spelandet.

Riskabla relationer. Det finns många som har sin utkomst av att andra spelar för mycket, och dessutom de som på illegala vägar försöker leva på andras spel. Det finns ett stort antal personer som på illegala grunder möjliggör spelande, och på samma sätt lånar ut pengar till de som snabbt behöver tillskott i kassan. Sköter man inte dessa kontakter och de avtal som görs upp väntar våldet bakom hörnet.

Lånar pengar. En del spel kostar pengar, stora summor pengar. Naturligtvis beror detta på hur mycket man spelar, och vad man spelar för spel. Utav de som spelar är det inte många som har en inkomst som gör det möjligt att spela med bara egna pengar. Man kanske utnyttjar familjens kreditkort av olika slag, eller kanske betalar via telefon som står på någon annan person i familjen.

Svårighet att uttrycka känslor i nära relationer. Gäller även intimitet och sexualitet. Personer som fastnar i ett dataspelberoende kan redan långt innan spelandet tog sin början ha haft svårigheter med känslor i nära relationer. Generellt sätt har man svårt med närhet, både fysiskt och psykiskt. Själva spelandet kan vara en lättnad för den som spelar genom att man där inte behöver, eller kan vara nära andra. Som en följd av detta ensamliv blir naturligtvis kärlek och sexualitet eftersatt, eller rentav helt bortglömt. De egna känslorna kommer för det mesta i andra hand eftersom man som person är oviktigare än omgivningen. Man påverkas av andras känslor, och därför skjuter man dessa åt sidan. Man förnekar sina egna känslor till förmån för andras, eftersom andra människor i sin helhet är viktigare.

Föredrar tid i ensamhet, ensamvargar. Svarar oftast inte an på vad andra gör. Glömmer bort sociala relationer. I de allra flesta fall är dataspelsberoende ju en ensamaktivitet. Många personer föredrar eremitlivet, och detta har varit ett skäl till att man inte farit illa när spelandet successivt tagit överhanden. Andra människor betyder för spelaren mindre än själva spelet och den aktiviteten. Vad som kan vara svårt är att avgöra om detta i sig är en grunden för att spela, eller om avståndstagandet till andra utvecklats i samband med spelandet. Omgivningen glömmer sakta bort en person som aldrig är närvarande.

Bryr sig inte om kritik som riktas emot de själva. Bryr sig inte om omgivningens reaktioner. Man vet att dataspelsmissbrukare ofta vid kritik eller annan feedback, oftast har ytterst rationella och avvisande reflektioner på den givna kritiken. Man håller helt enkelt inte med. Man har en annan åsikt.

Gör på ett övaranpassat sätt vad andra säger till dem att göra. Den djupare psykologiska problematiken handlar oftast i dessa situationer om att personen inte känner sig tillräckligt viktig, inte riktigt duga till, inte tillräckligt synas, höras och märkas. Finns denna problematik i botten är det alldeles utmärkt att vara tillags. Då är det minsann ingen som klagar på en.

Har en låg tröskel för ångest och förvirring som för det mesta tar sig uttryck som irritation. Man är för det mesta irriterad på både sig själv och på omgivningen, och det krävs inte mycket till störning från omgivningen förrän irritationen kommer till uttryck. Intensiteten och spänningen på ett inre psykologiskt plan är ständigt närvarande i relation till själva spelandet, och därför lättåtkomligt vid minsta stimuli utifrån.

Rigida gränser gentemot omgivningen. Man håller avstånd från omgivningen eftersom man helst vill leva i sin egen värld. Den tror man sig ha kontroll på, om ingen annan lägger sig i. Ju längre bort man kan hålla andra, ju mindre risk för att någon lägger sig i vad man håller på, och därigenom slipper man påverkan av en värld som man egentligen inte har någon nytta av.

Det psykologiska spelet Varför Gör Du Inte – Jo, Men, är ett spel som omgivningen har mycket lätt att hamna i. Vem vill inte hjälpa den stackars spelaren att kunna göra något annat än att sitta fast i ett spelberoende. Otaliga är de hjälpinsatser som funnits, där man genom en analys kan konstatera att hjälpinsatsen endast var ett spel, och därmed misslyckades. Spelet går ut på att någon i omgivningen är så förtvivlad att någon är beroende av dataspelsspelande, och vill av egna skäl, för att lätta på sin egen ångest, kunna hjälpa spelare. Så, alla förslag, ”varför gör du inte? Besvaras med ”jo, men du förstår .. .. ..!”. Hjälperbjudandena är inte genuina, och därför blir inte responsen heller genuin.

Blyghet, dålig självkänsla, tillbakadragen eller undandragande. Kanske ett tillstånd av skam kan passa in här. I vilket fall som helst vet nästan alla vad blyg innebär, men det intressanta är vad som ligger bakom själva blygheten, och det kan vara många olika saker. Att det finns aspekt av sämre självförtroende är troligt, och vad som ligger bakom detta är intressant

Dataspelsmissbruk föreligger när man skadar sig själv, andra och/eller sina relationer med överdrivet dataspelande

Kontakta oss